Min tredje förlossning med min tredje dotter är nog den förlossning som jag upplevt som lättast, den startade på lördagen den 16 januari runt elva och vid ca ett började jag klocka dem och de kom då ungefär var åttonde till nionde minut. Jag sa till Andreas att om de fortsätter såhär nu och inte avtar så är det nog på gång. Med mina två föregående förlossningar så har jag haft långa och smärtsamma latensfaser som drar ut väldigt på tiden och har även onda sammandragningar från graviditetsvecka 12 och fram till förlossningen så jag tycker det är svårt att veta när de onda samma dragningarna går från endast just det, onda sammandragningar till riktiga värkar. Men nu verkade det vara igång på riktigt då värkarna inte avtog utan hela eftermiddagen fortsatte de att komma och de kom tätare och framåt kvällen vid sju när jag gick upp för att lägga flickorna så var de riktigt smärtsamma och jag fick andas mig igenom dem men de var fortfarande hanterbara. I soffan framför tv tog jag värkarna och de kom med ca fem till sex minuters mellanrum nu och jag valde tillslut att ta Alvedon i hopp om att få sova natten igenom men strax innan midnatt kunde jag inte längre somna emellan värkarna så jag gick ner och satte på en film och stod lutad mot bordet nu när värkarna kom, de kom lite oregelbundet ibland sex minuter ibland två emellan dem. Vid 01 på natten valde jag att lägga mig i badet som lite smärtlindring och låg där i ca 45 minuter, när jag gick upp sen så valde jag att ringa till förlossningen och fråga om jag fick komma in på en undersökning bara för att se om de händer något och det fick jag göra . I och med att Andreas hade jour på brandkåren så hade vi valt att min lillasyster skulle åka in med mig till förlossningen så efter att jag väckt Andreas och sagt hur de låg till med värkarna och att jag pratat med förlossningen om att komma in för en undersökning så ringde jag min lillasyster och min mamma som skulle hjälpa med de små barnen. Väl inne på Näl så var jag öppen ca 2 cm men en del av tappen var kvar så eftersom jag knappt sovit något alls och de kunde se på ctg att jag hade mycket värkar så skickade de hem mig med en sovdos så jag skulle få vila ordentligt.
vi var hemma igen vid fem på morgonen och jag sa till min syster att åk hem och sov så du orkar med sedan för jag skulle minsann sova nu och vila.
vid halv sex tog jag tabletterna och gick upp för att lägga mig , jag var så trött efter alla värkar och de var så skönt att jag skulle få ett break och vila lite för att sen köra igång igen efter ett par timmars sömn, men kvart i sex känner jag de välbekanta knäppande ljudet i magen och förstår att vattnet gått men inget vatten kommer däremot kommer en värk som känns som att hela magen ska explodera, känslan var så fruktansvärd och annorlunda så jag får resa mig från sängen och så forsar vattnet ut på golvet!
Jag väcker Andreas och säger att vattnet gått och han följer med mig ner medan jag ringer förlossningen som försäkrar att jag behöver inte åka in förens värkarna är intensivare och tätare. De går fort nu för så fort jag lagt på så kommer värkarna med väldigt korta mellanrum och de gör så ont så jag knappt kan andas igenom dom, försöker ta värkarna med Andreas hjälp men efter en timme så kryper jag ut i hallen och ringer förlossningen igen och säger att jag måste få komma in vilket jag självklart får så jag ringer min syster igen med en smärre panik i rösten häver jag ur mig att hon måste komma nu vi måste åka in med en gång .
När Linnea kommer får Andreas leda ut mig till bilen det är snorhalt och fruktansvärt kallt och jag får ta tre pauser för värkarna och i bilen halvt skriker jag att nu får du köra fort för värkarna trycker på!
kommer ihåg att Linnea höll krampaktigt i ratten medan hon körde så fort hon kunde och jag försökte hålla mig så lugn jag kunde men de enda jag tänkte var att vi kommer inte hinna in i tid, bebisen kommer komma på parkeringen! Men in kommer ja och nästan kryper in på förlossningen, de blir inget undersökningsrum för barnmorskan ser hur ont jag har så jag får ett rum direkt som hon kör mig i rullstol till direkt och sen slänger hon på mig sjukhusskjortan och gör sen en undersökning och jag är öppen 8 cm!
de fixar med lustgas samtidigt som jag får ringa upp Linnea som får komma upp på rummet nu och klockan är ca åtta på morgonen!
Linnea kommer in och jag är hyfsat hög på lustgasen och hon säger direkt att jag vill ha epiduralen varpå barnmorskan tittar lite i panik på mig och frågar vill du det? Absolut!!
hon ringer snabbt på narkosläkaren och säger att hon hoppas vi hinner sätta den, narkorsläkaren kommer och sätter spinalen 20 i nio och gud den tog verkligen bort all smärta, smärtan försvann och jag fick äntligen vila.
Jag låg i sängen och vilade och Linnea satt och fotade och filmade.
Vid ca 10 kommer barnmorskan in och ber mig upp och stå och gå lite så värkarna inte avtar för då måste hon sätta ett värkstimulerande dropp så jag hoppar ur sängen och går runt lite och känner med en gång att värkarna verkligen trycker på, jag tar två värkar bredvid sängen sen säger jag att jag måste lägga mig ner innan nästa värk och trycka på för bebisen kommer nu!
jag lägger mig i sängen och barnmorskan konstaterar att jag är öppen 10 cm och att jag får börja krysta , tre krystvärkar senare kommer världens finaste lilla flicka till världen kl 10:28 den 17 januari med världens underbaraste barnmorskor som verkligen lyssnade på mig och informerade om allt som skedde, faktiskt en fantastisk förlossning i konstiga Corona tider!
❤️❤️❤️